Fredrik och Stefan

En berättelse om två vita män av olika politisk färg som tvingas bo ihop, helt enkelt.

Herrarna i sandlådan

Kategori: Allmänt

 
Det här är Björn. Jimmies hejduk och lärjunge. Han sätter inte samma skräck i staden som Jimmie, men är minst lika retlig. Jimmie är allt Björn vill bli. Stor, stark och mediaslipad. Båda är arga på mycket, men framför allt på barn. De föds, växer upp och tar alla jobb. Det vill Jimmie och Björn sätta stopp på. Hur vet de inte, men de tycker ändå inte om barn!
 
"Barnfritt! Ja, det tycker vi! Eller? Vi tycker det va? Ja, vad dum jag är klart vi gör det! Eller?"
 
En dag precis som så många. De spelar schack i parken och smider onda planer. Men så plötsligt reser sig Björn och frågar Jimmie om han kan lära honom att reta barn. "Björn..." säger Jimmie, "det här är något som kräver flera års träning. Helst skulle du börjat träna när du redan var barn". Men då brister det för Björn, "JÄMFÖR MIG ALDRIG MED ETT BARN!". Han är fullkomligt rasande. "Lugn, Björn! Jag ska lära dig!". Jimmie ler ett ondskefullt leende och förklarar att första övningen går ut på att retas med barnen i lekparken. Utan att krångla så lunkar Björn iväg med honom. 
 
"Ser du det här barnet? Gubbkepsen är jackpot. Du har öppet mål!"
 
Vad säger man när man är taskig? Björn får tänka till ett tag, men han plötsligt hittar han orden. Det blir inte riktigt som han tänkt sig, för innan han ens hinner avsluta meningen frågar barnet om han köpt kläderna på fulaffären. "Det är faktiskt en folkdräkt! Jag värnar om vårt arv! Tönt!" Det hela urartar till en sandlådenivå.
 
Jimmie är så besviken. Björn vet inget om hur man retar barn, och än mindre hur en folkdräkt ser ut
 
Efter fjärde frågan om hans kläder kommer från fulaffären tystnar Björn. Björn kan inte bräcka barnet. Björn har ingen chans. Det brister inuti honom, och tårarna bokstavligen väller nedför hans kinder och gör dem blanka. Han rusar hem med Jimmie hack i häl.
 
Bara Jocke Berg förstår
 
Björn låser in sig på sitt rum och lägger sig i sängen. Lyssnar på Kent och deppar. Han inser att det inte är en riktig folkdräkt han har på sig nu, och skäms. Han som ville imponera på Jimmie. På andra sidan dörren står Jimmie och frågar om han får komma in, han undrar så hur det är fatt med sin lärjunge. När svaren uteblir går Jimmie ner, och kokar i tysthet upp en kopp te.
 
"Så jävla töntigt att göra sig till en martyr sådär..."
"but that's none of my business" 

Kommentarer

  • Fawkes säger:

    Tack för den här bloggen. Det gör det så mycket lättare för mig att hantera det politiska läget i Sverige just nu.

    Svar: Tack själv för att du läser. Och tack alla andra som kommenterar!
    Anton

    2014-10-02 | 11:30:12
  • Emelie säger:

    Alltså din blogg är så himla klockren!

    2014-10-02 | 17:56:03
    Bloggadress: http://simshistorier.blogg.se
  • Zelda säger:

    Den här bloggen är typ det bästa som hänt mig!!!

    2014-10-03 | 12:25:54

Kommentera inlägget här: